Jag var väldigt osäker på om jag skulle skriva det här som kommer nu på en blogg,där folk kan läsa. Men jag känner att jag bara måste få ut mina känslor, och inte hålla dom inom mig, som alltid annars. Jag gjorde en abort för 4,5 år sen. Det var inget planerat, (det bara hände, så snälla inget hat nu).. Saken är den, att jag fortfarande mår fruktansvärt dåligt över det. Jag drömmer att jag blir gravid varje natt, att jag plussar på stickan. Det är så illa så jag knappt vill sova längre. Men jag vet att jag tog rätt beslut då att göra abort, det fanns inget annat alternativ just då, p.g.a min situation m.m Jag är också väldigt rädd, rädd att jag inte kan bli gravid på naturlig väg i framtiden, när det väl gäller. Tänk om?! Då hade jag min chans för 4,5 år sedan, min enda chans, som jag sen sumpade. Jag vet, man ska inte tänka så. Men jag kan inte hjälpa det. Jag vet inte vad jag ska göra helt ärligt.. Men en sak vet jag iallafall. Att det kanske är på tiden att kontakta en psykolog för det + för lite annat, som vi inte behöver gå in på just nu.. Jag drar bara ut på det, för jag går runt och oroar mig hela tiden. Jag SKA fixa det här, med eller utan hjälp, och hur lång tid det än må ta. Jag vill ju må bra, om inte för min egen skull, så iallafall för min familj och mina vänners skull. 

Det här var ett väldigt personligt inlägg, nästan det mest personliga inlägget jag nånsin skrivit tror jag... Så snälla, sprid kärlek!!!! <3 Ta hand om er, och era nära och kära. Kram <3 

Hej allihop! Kom hem från jobbet för typ 1 timme sen.. Dagen idag har inte varit speciellt bra, jag kände det redan imorse när jag vaknade. Men jag for väl till jobbet som vanligt och inget mer med det. Jag kände ändå nånstans att jag får ta allt som det kommer och jag får väl göra det bästa av situationen helt enkelt. Men det är svårt, svårare än vad man tror. Jag har tidigare haft problem med psykisk ohälsa och allt därtill. Det kanske inte är så många som vet det här (bara mina närmaste) att jag har ätit både lugnande och antideppresiva förut för typ 4 år sen men inte nu längre. För jag har mått bra under den här tiden, absolut.. Men nu, på senaste tiden, har det inte varit speciellt bra. Ganska mycket mer neråt, än uppåt eller vad man ska säga. Och helt ärligt, jag vet inte varför det har blivit så. Jag har ju allt man kan tänka sig. En familj och vänner som jag älskar mer än allt annat. Så varför känner jag mig inte lycklig när jag borde vara det?! Och jag har verkligen ingen lust att börja äta tabletter igen. Man vill ju naturligtvis må bra utan massa sånt. Men ibland måste man, så är det. Men jag hoppas att allt blir bättre snart och att jag kan få må bra igen och vara lycklig. Jag kan säga såhär, om jag inte haft mina vänner & min familj vid min sida, skulle jag inte sitta här. All kärlek till er! <3

Nu har jag skrivit massa negativa saker, så jag slutar här. Det är bara så himla skönt att få skriva av sig.. Hoppas ni får en trevlig kväll. Kram! <3 

Äntligen har paketet från Cocopanda kommit! :) Är verkligen suoertaggad på att testa schampot/balsamet och se om det funkar bra för just mitt hår. Har ni testat det?! :) Vad tycker ni? kommentera gärna! Ha en fin kväll! Kram <3  

Hej på er därute! Hoppas ni mår bra! Det gör jag, eller ja, skapligt iallafall. Det finns något i mig skaver. Vill inte vara allt för privat, så inga namn eller dylikt kommer nämnas. Så här är det, det fanns en person i mitt liv, förut, som betydde väldigt mycket för mig, och fortfarande betyder väldigt mycket för mig antar jag. Och jag kan inte släppa personen ur mitt liv, hur mycket jag än vill, och det har snart gått 1 år. Men frågan är ju om jag ens vill de.. släppa personen och gå vidare?! Vad är det för fel på mig?! Varför känner jag såhär?! Personen har verkligen satt sina spår i mig och fått mig att känna så starka känslor, som ingen annan någonsin har gjort. Vad har du gjort med mig?! Håller jag på att bli fullständigt galen eller vad är det frågan om?! Kommer jag någonsin känna såhär för någon annan människa igen?! Frågorna är många, och jag vet inte om jag någonsin kommer få några svar. Varför kan jag inte bara gå vidare. Jag trodde helt ärligt inte att det skulle vara såhär jobbigt att skriva det här. Men jag måste få ur mig det på något sätt. Och då via ord, det som jag är bäst på. Jag ville bara skriva av mig. Hoppas ni får en bra dag! Kram <3 #spridkärlek

Godmorgon på er! Natten hos mig har varit kaos. Somnade runt 02.00, p.g.a att ångesten håller mig vaken, och alla tankar som bara flyger iväg. Det som egentligen hjälper för stunden är att lyssna på musik eller en podcast. Då brukar jag bli "lugn och försvinna in i min egna värld för en stund". Och ni får gärna tipsa om poddar som ni brukar lyssna på :) Idag, fredag, är det inte så jättemycket planerat. Ska jobba några timmar, sen får vi se vad som händer. Väntar förörvrigt itåligt på ett paket från Cocopanda, som jag beställde tidigare i veckan. Hoppas att det kommer idag, för det brukar faktiskt gå väldigt fort att få hem grejerna. Jag kan visa er vad jag har beställt, så fort grejerna har kommit. 

Nu ska jag fixa lite frukost,kaffe & kolla på ett avsnitt av Lethal Weapon. Hoppas ni får en bra dag! Kram  

  Hej! Jag vill bara berätta lite kort om mig, så ni iallafall får en liten uppfattning om vem jag är. Jag heter Josefine och är 25 år! Jag är väldigt social och älskar verkligen att hänga med folk, speciellt med mina vänner och min familj. En annan sak jag älskar att göra är att lyssna på musik (och sjunga) fast jag är urkass, men vad gör det liksom?! Jag har bloggat tidigare, men la ner allt, p.g.a lite saker, som jag förmodligen kommer ta upp i ett annat inlägg. Och grejen med mig, är att jag tänker väldigt mycket, precis hela tiden. Nästan lite för mycket, så därför kommer jag skriva ner mycket av mina tankar och känslor här på bloggen, för jag är inte så bra på att visa det personligen. Jag hoppas att ni kommer gilla det! Kram